Andreas Carlgren och Åsa Torstensson skriver idag på GP:s debattsida om biltrafiken. Hela debattartikeln visar egentligen på det som är skillnaden mellan C och MP. Vi attackerar problemet som sådant inte allt runtikring. Det är omöjligt att inte använda sig av bil när tåget går tre gånger om dagen hemma i Småland. Det fungerar till och från arbetet, men inte när man ska handla, åka till en kompis en kväll eller på en utflykt.
Här i Göteborg har jag ingen bil om jag inte lånar av någon. Jag cyklar till det mesta och till resten åker jag spårvagn. Men om jag hade haft barn som ska till dagis i en annan stadsdel, stor familj som äter mycket mat eller något annat av alla de små saker som gör att bilen behövs, så är det inte svårt att inse att bilen är ett ting som skapar möjligheter. Det är därför så många har en.
Det är därför vi ska gynna de bra valen. Det är därför vi ska jaga utsläppen, inte bilisterna. Jag vill ha fler samåkningsfiler, vilket jag tidigare påpekat. Vi behöver fortsätta ställa om till förnyelsebara bränslen. Miljönbilspremien (som MP var emot) blev en succé. Nu satsar vi på en supermiljöbilspremie som går till de allra bästa miljöfordonen så som hybridbilar, elbilar, gasbilar m.m.
Förslagen i artikeln är många. Skärpt miljöbilsdefinition med tydlig stegring av kraven, mer inblandning av etanol i bensin, rakare och teknikdrivande upphandling och en del annat. Härlig läsning för en miljöoptimist som tror att det faktiskt går att ta sig ur klimatkrisen och föroreningarna utan att backa till 1800-talet.
Frank
Årets Cykelpolitiker!
43 minuter sedan












.jpg)


















