Min syn på politik

Det kom en liten gammal tant till vår valstuga häromdagen. Jag var själv inte där, men Karin Ernlund berättade att tanten sagt att hon skulle kryssa mig, eftersom jag verkade vara en engagerad och trevlig person. En väldigt fin inställning och efter att ha hört den historien tänkte jag berätta hur jag ser på politik - det skiljer sig nämligen en del från andra. Det jag skriver nedan kan låta klyschigt, men det kommer från hjärtat. För mig handlar inte politik om att maximera min egen eller mitt partis vinning. Jag arbetar i första hand för den enskilda människan i Sverige och världen. Vem det är som lägger ett förslag spelar för mig mindre roll. Om Vänsterpartiet lägger ett bra förslag, ja då är det ju ett bra förslag och värt att lyftas, trots att jag oftast inte sympatiserar med (V). Det senaste exemplet på något sådant var diskussionen kring gång- och cykelfärjor över Göta Älv i Göteborg. Vänsterpartiet lade fram en motion i ärendet och Alliansen hade sedan tidigare lovat i princip samma sak. Självklart är målen olika, (V) vill ha nolltaxa i kollektivtrafiken och vi vill ha en bra kommunikation över älven för cyklister, utan att det ska kosta en halv miljard (som en bro gör). Nu sitter inte vi i (C) i kommunstyrelsen och kunde därför bara sorgset se på när (V) och (KD),(FP),(M) inte kunde komma överens p.g.a. teknikaliteter. Jag påpekade för dem ordentligt att det faktiskt inte var detaljerna som var det viktiga utan att se möjligheterna till samarbete, men det räckte inte för vissa. Jag vill också tänka människor istället för siffror. En nedlagd fritidsgård i Hammarkullen betyder snabbt tjänade pengar idag, men antagligen kostar detta betydligt mer i längden, med ökad brottslighet och skadegörelse när ungdomarna som inte har något att göra. Varför kan man inte se långsiktigt i politiken. Betygssystem och energilösningar ska inte bytas vart 4:e år, snarare vart 40:e, därför kan man inte köra på bara i den nuvarande regeringsmajoriteten, oavsett vem som styr. Bredare överenskommelser behövs i vissa frågor. Jag är oftast alldeles för pragmatisk och förhandlingsvillig för att vinna gillande i alla inbitna partipolitikers ögon. Men det handlar inte om det för mig. Den dag jag röstar mot något för att det kom från fel håll, då vill jag sluta med politik, för då har jag fått fel fokus. Om det betyder att jag aldrig kommer att bli vald till något, må så vara, för det kompromissar jag inte med. Männsikors vardag, oavsett om de kommer från Nacka eller Nairobi är alltför viktig för att ställa ett partis stolthet i första rummet.

EU måste ta trovärdighetsfrågorna på allvar

Läser idag, alldeles för tidigt på morgonen, eftersom vi var ute och affischerade Göteborg idag, i SVD att det fuskas för 80 miljarder i EU varje år. 5 % av EU:s budget försvinner ut i tomma rymden i felaktiga betalningar och mygel. Regler finns för att ta i med hårdhanskarna med bara 4 av 27 länder vill göra något åt saken. Det är tragiskt. Har inte snubbarna nere i Bryssel förstått någonting? EU har ett dåligt rykte just när det gäller ekonomin och här måste man jobba stenhårt med förtroendefrågor. Det första man borde göra är att sluta flytta mellan Bryssel och Strasbourg. Stryk fördragen och bosätt er i Bryssel en gång för alla. Och så kan man inte slarva iväg pengar sådär. 80 miljarder, det är sjukligt mycket som kunde gått till så mycket bra saker: * Omställning till ekologisk odling * Bistånd till omvärlden * Mutor så att de rika länderna monterar ner sina tullar mot de fattiga länderna ;-) * Hjälp till nyanlända flyktingar, så att de får en bra start i Europa * Lisan kan göras oändlig.... Se till att rösta in folk som vet pengars värde och hushåller med dem!

Är Piratpartiet offer?

Det kära Piratpartiet uttrycker ofta sin ilska över att inte få vara med på samma villkor som de andra partierna. De tycker att de också ska få chansen. Självklart är det en taktik i det att få vara underdogs och inte behöva uttrycka sig i frågor där de själva inte har någon ställning. Det blir än mer tydligt när de faktiskt får chansen, men då inte ställer upp! GP TV har intervjuat västsvenska kandidater, då ville inte Piratpartiet vara med! Jag tycker också att Marie Wickbergs artikel på Politikerbloggen, om varför det är en risk att rösta på PP är talande. Det hon inte nämner, som är viktigt att ta upp är ju att man inte själva väljer partigrupp, man ansöker och hoppas på att få vara med. Om PP inte får vara med i varken den liberala eller den gröna gruppen, tja, då får de antingen dras med att vara utan partigrupp eller hänga med folk som junilistan eller högerpopulistiska partier. De har ju sagt att de ska rösta som sin partigrupp när det inte gäller integritet och jag vill verkligen inte riskera att min rösta hamnar hos folk som i många fall riskerar att rösta som de högerpopulistiska gruppen i parlamentet. Tycker man att integritetsfrågorna är de viktigaste, tja, då finns det andra partier och framförallt andra personer att satsa på. Centerpartiet har en uppsjö av bra kandidater. Jag kommer givetvis rösta för att stärka den personliga integriteten, införa integritetsombudsman och integritetstesta alla beslut, men vill man verkligen göra en insats rekommenderar jag antingen Marie Wickberg, nr 4 eller Anders Dahlberg, nr 32.

Välj någon du litar på

Läser i SVD idag något som jag sagt länge. Naturskyddsföreningen hävdar att person är viktigare än parti. Kunskap, kompromissvilja och förhandlingsteknik är sådant som är viktigare än vad partiet lovar. Det är därför alla bör fundera på vem - inte vad man egentligen vill lägga sin röst på. Det handlar också om att de olika partigrupperna inte är lika politiskt inlåsta som de svenska partierna. Det finns ingen Allians och det finns ingen rödgrön röra. Partigrupperna samarbetar och förhandlar. Därför är engagemang, arbetskapacitet och vilja oerhört viktigt för en bra Europaparlamentariker. En röst på en kandidat är en röst på en person man litar på, en person som man tror kan lyfta de frågor som känns viktiga för mig som enskild väljare. Jag är övertygad om att alla som kommer in från de mindre partierna (alla utom s+m) kommer att behöva minst 5%, d.v.s. över personvalsspärren. Därför är det viktigt att kryssa någon som verkar dela din vardag, som känns pålitlig och som DU tror kan förmedla vad du tycker är viktigt. Det är därför jag ställer upp. Jag tror att jag besitter engagemanget, kompetensen och viljan att göra ett bättre jobb än många andra. För mig är inte Bryssel en avstjälpningsplats att trappa ner på - jag vill förändra! Men tror du inte jag är en kandidat att lita på så hoppas jag du ställer dig följande fyra frågor som utgångspunkt för ditt val av kandidat (inte parti): Vem delar mina livsupplevelser? Vem brinner för de frågor jag brinner för? Vem kan jag lita på? Vem har en chans att verkligen förändra genom kunskap, kompromissvilja och förhandlingsteknik?

Lars Ohly är marknadsekonom - ibland...

Var nere på debatt mellan Olle Schmidt (FP) och Lars Ohly (V) för en timme sedan. Tänkte att jag skulle få med mig lite bra argument att använda. Tyvärr snackade de mest runt varandra och var ibland skrämmande okunniga om Europafrågorna. Herr Ohly får nog läsa på budgetsiffror och Schmidt ska nog läsa Lissabonfördraget. Det var mer än en gång jag var sjukt sugen på att själv få hoppa in i debatten och ställa de två mot väggen... De måtte bäva den dag vi möts ;-) Förrutom ett skojigt argument i €uro-debatten så blev jag mest överraskad av Ohly. Han lät rent av marknadsvänlig när det pratades jordbrukssubventioner. Han resonerade som så att det Central- och Östeuropeiska småskaliga jordbruket är inte bärkraftigt i längden utan subventioner. Därför måste de effektiviseras och konkurrensutsättas. På så sätt kommer jordbrukssektorn att bli mer bärkraftig på egen hand. Jag kan inte annat än att säga - helt rätt! Jag undrar bara vad som skiljer polska jordbrukssektorn från svenska bilindustrin? Om EU (eller Sverige) inte ska subventionera jordbruk, varför ska vi då subventionera bilar som inte är effektiva och konkurrenskraftiga? Det skulle jag gärna vilja veta. Nu är budgeten för Göteborg stad inlämnad och nu är det bara full fart mot 7 juni. Jag ger mig inte förrän valtugorna har stängt. Jag vill till Bryssel!

Fullt upp sista veckorna

Det har varit tyst här en vecka nu. Jag ber om ursäkt. Jag är ute i hela landet och härjar för att CUF ska få en chans att rätta till alla fel som begås nere i Bryssel och Strasbourg 7 juni. Från partistämman finns en kort snutt på hemsidan. Ni har ju redan sett anförandet. Jag har debatterat miljö hos Åkeriföreningen. Jag har diskuterat alkoholpolitik på Eksjö Camping. Jag har blivit intervjuad av tidningar och citerad på bloggar. Jag ar vikt material i tusental. Jag är ute på skolor och föreläser om parlamentet och varför det är viktigt att rösta. Kort sagt - mitt liv går ut på att jobba för en plats i Bryssel 7 juni just nu. Yes we (c)an. Det går att ta sig in i parlamentet från plats 24. Vänta bara. Jag ger inte upp förrän vallokalerna har stängt och rösterna är räknade. EU behöver en snål smålänning och en ungdom som har koll på vart skutan ska styras.

Koll på kandidaten

Äntligen! DN rapporterar idag om en lättnavigerad sida med massor av statistik för att hålla koll på din parlamentariker. Den var långt över förväntan. Den hamnar direkt bland mina favoriter. Min första sökning var på vänsterpartiet. De talar vitt och brett om hur skeptiska de är till EU och att (S)+(M) alltid röstar lika. Jag var lite nyfiken på hur ofta de själva röstar för förslag (och därmed legitimiserar EU:s beslutsfattande). Jag kan konstatera enligt de fantastiska statistiksiffrorna att (V) snittar på att rösta som majoriteten av de andra svenskarna i parlamentet i ca 60% av fallen. Knappast någon helt EU-fientlig linje. Lena Ek snittar på 76%, en skillnad som knappast är så stor att den är värd att dra så stora växlar på. Detta bevisar bara min tes ytterligare. Vilket parti du väljer spelar mindre roll, det är kandidaten som räknas. Genom att kryssa en person får du chans att påverka inriktningen på politiken mer än vid valet av parti. Jag kan därför inget annat än att uppmana er - Rösta 7 juni och kryssa en kandidat!

EMU-bussen - ett bejublat anförande...

Följande anförande höll jag på CUF- och Centerstämman, vilket blev bejublat. Det klargör min syn på EMU-samarbetet ;-) Vill dock påpeka att jag i grunden är positiv - om ni nu får en annan uppfattning av detta... Låt mig ta er med på en resa. En resa med EMU-bussen.   Tänk er att Ni personifierar Sverige. Du ska ut på en resa, en lång resa, långt fram i tiden.   Du tar kollektivtrafiken ner till er samlingsplats, men lite smått förskräckt inser du att ni är 27 personer som ska klämmas in i en minibuss. Ni får en intryckt plats, ganska långt bak där du sitter bakvänd och inte ser vägen.   Du vet att bussen klarar sig rätt bra i nedförsbacken, d.v.s. högkonjunktur, men du vet inte om motorn klarar att dra er upp för de tyngsta backarna. Du vet också att minbussen aldrig har blivit krocktestat. Det är inte du som kör, du håller inte i kartan. Med lite tur kanske du kan göra din röst hörd precis så mycket att du får stanna för kisspaus.   Du vet också att förarna tidigare har brutit trafikreglerna utan att bli stoppade av polisen. Du vet inte hur de kommer köra nu.     Men precis innan du trycker in dig i bussen så ser du. Bredvid bussen står en miljöbil. En pigg liten sak, som du vet kommer klara av både uppförs- och nedförsbackar. Den är visserligen dimensionerad för någon medpassagerare. Men miljöbilen är krocktestad och bredvid förarplatsen sitter en toppmodern GPS. Det är du som kör, det är du som knappat in GPS-koordinaterna och du bestämmer när du tar paus.     Jag är övertygad om att ingen skulle bli gladare än jag om EMU-bussen klarar alla testar, jag vill så gärna stå här på nästa stämma och säga att jag har ändrat mig. Men testerna är inte gjorda och informationen är för knapp, därför kan jag inte se en annan hållning än att vi måste vänta ut lågkonjunkturen och sedan utvärdera EMU-samarbetet.

Europadagen och World Fair Trade Day

Idag firar vi två dagar på en gång. Både skoj, men även lite trist att dessa sammanfaller, eftersom det är två av de saker som jag är mest engagerad i. Tittar ni längre ner i bloggen så finns många inlägg på samma tema. Häromdagen skrev jag på följande: ”Om jag blir invald i Europaparlamentet (2009-2014) kommer jag att arbeta för att EU-parlamentet och andra EU-institutioner i så stor utsträckning som möjligt ger sitt uttalade stöd till rättvis handel. Jag kommer att göra mitt bästa för se till att man i alla EU:s policyområden tar hänsyn till behoven hos marginaliserade producenter och fattiga arbetare i syd, och att tillräckligt med EU-stöd frigörs för rättvishandelsprojekt som kan hjälpa dem att genom handel ta sig ur fattigdomen.” Med motiveringen: "Handel är den väg som EU måste använda för att bekämpa fattigdom. Subventioner, tullar och kvoter måste slopas. Det behövs en fri och rättvis världshandel där ekologisk och social hänsyn tas. Det är det enda sättet att få en hållbar utveckling globalt. Jag kan aldrig leva med att mitt välstånd sker på bekostnad av någon annan. Med en fri och rättvis världshandel kan fattiga länder öka sitt välstånd, utan att det sker på bekostnad av någon annan."

Jag betalar för att stjälpa och hjälpa folk ur fattigdom

EU är bra på många sätt och vis, men det finns en hel del som måste förändras. Jordbrukssubventioner och tullar är något av det värsta jag vet med EU, för det skapar så sjuka orsakskedjor. Jag tjänar inte mycket pengar, men jag betalar åtminstone lite i skatt, så jag kan kalla mig skattebetalare. Och som skattebetalare tycker jag att jag har rätt att tycka till om hur mina pengar används. En liten del av mina pengar går till EU, och där blir drygt 40 % av mina pengar till jordbruksstöd och liknande. Det leder till överproduktion av europeiska jordbruksprodukter. Då får man exportstöd för att sälja det överblivna till underpriser. Det säljs ju inte i EU, för då skulle det inte vara överproduktion. Det blir alltså i utvecklingsländer (eller Globala Syd, Tredje världen eller vad man väljer att kalla dem) som varorna säljs till underpriser. Vad händer då? Jo, de lokala bönderna får inte sålt sina produkter. Den som inte får sålt sina produkter kan inte köpa utsäde till nästa år, skolböcker och mat till sina barn o.s.v. Resultatet blir utan tvekan fattigdom. Slutsatsen blir därför att EU:s subventioner (som jag är med och betalar) skapar fattigdom. Det mest tragiska i det hela är ju att jag dessutom betalar både EU och svenska staten (SIDA) för att bedriva bistånd för att lyfta folk ur fattigdom. Ungefär 1 miljard människor lever i fattigdom idag. Detta tillsammans med klimatförändringarna är vår tids stora utmaning och för att förändra krävs människor som vågar ifrågasätta systemen. Jag hoppas och tror jag är en av dem. Den dag jag slutar ifrågasätta – säg till så ska jag för alltid sluta med politik. Mina pengar försätter först folk i fattigdom för att sedan försöka hjälpa dem ur densamma. Det kan aldrig vara acceptabelt. Världshandeln måste vara rättvis, för utan det kommer vi aldrig få en rättvis värld.

EU i din vardag

Tycker du att EU känns långt borta? Tänk igen. EU påverkar och gör mycket bra. Se själv...

Tack för ert underbara stöd

Jag är glad och lättad, lycklig och rörd. Så många fina ord sades i valet till förbundsstyrelsen. Jag kandiderade till andra vice ordföranden och jag kan inte annat än tacka för alla fantastiska människor som röstade på mig och talade så vackert från talarstolen. Det är detta jag lever för. Det är därför jag är med i CUF - ni är fantastiska - glöm aldrig det! Jag fick förtroendet att sitta med i det verkställande utskottet som andra vice ordförande. Det ska bli underbart. Det kommer vara mycket jobb och långa timmar, men jag hoppas att jag kommer göra er stolta. Om inte - säg till mig! För den dagen jag slutar bry mig om er där ute, då vill jag lägga av. Övriga valda är: Magnus Andersson Johan Pettersson Elisabeth Svensson Lisa Falk Hanna Wagenius Johan Kling Per Johansson Karin Fälldin Karl Malmqvist Anders Dahlberg

Lissabonfördragets öde avgörs i Tjeckien

På onsdag kommer Tjeckien rösta om Lissabonnfördraget. Mycket har sagts om detta fördrag. Det finns både för- och nackdelar. Men faktum kvarstår, om vi vill ha ett EU med fler än 27 länder, måste vi ha ett nytt fördrag. Jag har läst fördraget, vilket alla kandidater till Europaparlamentet bör göra, två gånger och kommit fram till följande (om ni orkar läsa allt): Bra med fördraget: * Det gör EU mer demokratiskt genom: * Europaparlamentet får i högre grad använda medbeslutandeprocessen, vilket gör att parlamentet jämställs mer med rådet istället för att bara agera som en stärkt rådgivare. * Det blir en direkt koppling mellan kommissionens ordförande och valet till Europaparlamentet * Mer makt till Europaparlamentet att besluta om fler sakområden, t.ex budgeten * Kommissionens ordförande kan kräva att en enskild kommissionär avgår. * De nationella parlamenten får en liten roll att spela som kontrollinstans av subsidiaritetsprincipen vilket är bra ur federalistisk synpunkt. * Medborgare kan samla namnunderskrifter för att få till ett lagförslag. * Rådets möten blir offentliga EU blir effektivare eftersom: * Man inför kvalificerad majoritet i fler beslutsområden i rådet. Det går därför inte lika lätt att blockera beslut. Det är dock viktigt att just ett sådant förförande är tveeggat, då länder som ofta blir överkörda antagligen kommer få en sviktande folklig opinion för EU-samarbetet, om det är viktiga principfrågor. * EU-kommissionen blir mindre och därmed förhoppningsvis effektivare, vilket i och för sig betyder att 1/3 av tiden kommer Sverige inte ha någon representant där. Å andra sidan skall kommissionärerna företräda unionen, inte enskilda länder, så den positiva sidan överväger. * EU kommer förhoppningsvis tala med en mer enad röst i utrikespolitiken tack vare den höga representant i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Denne kommer även få en ny avdelning till sin hjälp i utförandet av GUSP. * EU kommer bli en enda juridisk person och får då lättare att ingå internationella avtal. Dåligt med förslaget: * Jag vill arbeta för ett federalistiskt EU, där det finns en kompetenskatalog som specificerar vad EU ska göra och vad medlemsstaterna skall göra. Vi vill att den lägsta möjliga nivån skall fatta besluten. I Lissabonfördraget klargör man i vissa fall vem som har vilken kompetens, men det kunde gjorts betydligt bättre och i större utsträckning. * EU måste snarast riva sina tullmurar mot omvärlden och införa frihandel. Biståndet till tredje världen utgör ungefär en fjärdedel av de pengar man tar in i tullar från samma länder. Att det nya fördraget gör mycket lite mot de subventioner EU använder sig av är också ett stort problem. * Avsnittet som handlar om solidaritet mellan medlemsländerna är luddigt och svårtolkat. Vad betyder att ”agera i en anda av solidaritet” om ett annat lands utsätts för en katastrof orsakad av människor? * Man har fortfarande inte satt ner foten när det gäller EG-rättens ställning. Detta är både på gott och ont. EG-domstolen har själva sagt att den står över nationella lagstiftning, men det finns ingen direkt grund för det i någon fördragstext. Detta kan i och för sig vara bra, eftersom det ger visst utrymme för en konstruktivitet mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen, men bidrar inte direkt till något klargörande av kompetenserna. * EG-domstolens självbeslutade kompetens-kompetens är inte heller varken bekräftad eller dementerad, vilket är lite oklokt, eftersom beslutskompetenser, bör utgå från folket och sedan transporteras uppåt enligt federalismens principer. För mig väger vågskålen över, det är inget perfekt fördrag, men vi behöver det.